"Vilket projekt!...."

sa våra barn när vi köpt den gamla gården på Linderödsåsens sydsluttning, för att förvandla den till en trädgårdsanläggning á la England. Fulla av entusiasm satte vi igång - vi grävde och planterade, planterade och grävde.
Sakta växte rabatterna och fylldes oväntat snabbt med allehanda ogräs. Så vi rensade och lukade så det stod härliga till. Broar byggdes, lusthus och uteplatser för gäster förfärdigades. Roligt hade vi, och gästerna kom. Hela bussar med trädgårdsentusiaster, släktträffar, arbetsplatsmöten och familjeträffar avlöste varandra.
Guidning ingick i avgiften för större sällskap, så de första somrarna fick vi titt som tätt åka och kompletteringsköpa nya växter, för att jag skulle ha något att prata om. Det svåraste, som vi upplevde det, var nämligen att ha en attraktiv blomning över hela säsongen.
Maken tvingades att vara vägvisare till utedasset, vår mest besökta byggnad. Han tog det med ro och visade gärna på en och annan goding, som växte längs med vägen till nämnda ställe. Detta resulterade i en enorm efterfrågan på bl.a. bergsingefära, blodört och svart nysrot. Då vi på den tiden hade ett mycket begränsat utbud av växter, blev vi överhopade av beställningar. Maken fick snabbt fixa flera drivbänkar och frösådder för eget bruk fick fördubblas.
"Vilket projekt!" sa barnen varje gång dom kom på besök, och "så här kan ni inte ha det, det är för mycket jobb.." och så startade dom ett nytt "projekt" i projektet! Men barnbarnen trivdes. Med sporadisk övervakning, har samtliga på ett eller annat sätt besökt vattnet i någon av dammarna ofrivilligt. Detta enär grodyngel, grodor, paddor, salamandrar och kräftor har en otrolig dragningskraft på små barn.
Flytvästar är nyinköpta för vår egen sinnesfrids skull.
Projektet är nu inne på sitt sjunde år. Växtsortimentet har ökat betydligt - men också kraven på oss själva.
Nya projekt tillkommer hela tiden. Just nu håller vi på med ett "stenbrott". Stenar flyttas, jord kärras och azaleor - ett begärligt byte för harar - inköps.
Vi inser att invigningen troligtvis kommer att ske det tionde året!
Hela tiden förs en ojämn kamp mot mullvadar.
Rosor är också på gång. Förra sommaren planterades ett 30-tal och de blev raskt hårt beskurna av rådjuren! Som tur är blev dom bara buskigare.
Fjärilar, bin, humlor och liljebaggar har vi gott om. De senare bekämpar jag genom att bespruta plantorna med såpvatten. Det hjälper hjälpligt! Det rika insektslivet, vilket även inkluderar en och annan spindel till dotterns fasa, drar till sig mängder av fåglar. Det är fantastiskt att sitta på gräset en tidig morgon och lyssna till smådopping, gärdsmyg och lövsångare.
Maken tillför mycket till trädgården. En passion han har är Rhododendron, som jag avskydde, tills han tålmodigt förklarade olika bladformers tjusning, När han sedan sådde frön som såg ut som kanel och ömt vårdade de små liven, som nu vuxit rejält, var även jag fast. Samlare är vi väl båda, även om inriktningen är lite olika. Jag ser nog mest till färg och form, medan maken gärna provar det ovanliga. Alla möjliga olika fröer beställs - den ena märkliga växten efter den andra tar plats i rabatterna. För länge sedan har jag insett att blir en plats ledig någonstans, står där snart något oplanerat - för hög - fel färg - fel bladform eller ful. Konstigt nog lyckas vi ändå få ihop det, så allting blir en enhet och jag får något nytt att berätta vid nästa guidning.
Roligt har vi, hinner med gör vi inte, men vi har en livskvalitet, som är få förunnat och den delar vi gärna med oss av.

 

Åsa Malmgren
Lavendelgården i Henset